Kärleken bryr sig inte om ifall du lyckades just då och just där.
Kärleken bryr sig inte om ifall du misslyckades en annan gång.
Kärleken vet att du handlar i längtan efter det som ännu är ofött.
Din längtan är berättigad och ditt handlande likaså.
Kärleken bryr sig inte om ifall du hjälper tiotusen människor eller en människa.
Kärleken ser dig, hör dig och känner dig genom denna enda människa
och genom dessa tiotusen människor.
Kärleken vad du gör för denna enda människa, gör du också för de tiotusen,.
och allt vad du gör för de tiotusen, gör du också för den första.
Antalet spelar ingen roll.
Kärleken vet att du handlar för att nå Honom och Henne.
Kärleken bryr sig inte om ifall du är rik: det är bara en form.
Kärleken bryr sig inte om ifall du är sjuk: det är bara ett tillstånd.
Kärleken bryr sig inte om ifall du är barn, vuxen eller åldring: även detta är övergående, under förvandling, det är en roll du spelar.
Kärleken bryr sig om att du finns, att du ÄR – därför att DU är en del av Honom-Henne; Det Eviga, det Heliga, Det som ÄR.
Såsom varande heliga barn är DU, och JAG – VI alla inhöljda i detta, som ÄR.
Så: Varför inte fira att DU FINNS - HÄR OCH NU?
Det finns ingen att anklaga.
När du anklagar andra anklagar du dig själv.
Hur länge vill du tro på straffet?
När du befriar andra från din anklagelse befriar du dig själv.
Befrielsen som för dig och mig hem igen.
Det finns ingenting att förlåta.
Allt är redan förlåtet.
Om du förlåter en person bekräftar du Kärlekens verklighet.
Om du förlåter dig själv bekräftar du Kärlekens verklighet.
Vem vill väl, innerst, vara kvar i det som inte ÄR?
Det finns anledning att vara tacksam.
När känslan av tacksamhet passerar genom ditt huvud rör den sig också genom mig vidare till Oceanen av tacksamhet och förenar sig med Sanningen om dig och mig.
Det finns anledning att glädjas.
Och - När känslan av glädje passerar ditt hjärta rör den sig också genom mig vidare till Oceanen av glädje och förenar sig med Sanningen
om dig och mig.
Så varför inte fira att DU FINNS - HÄR OCH NU?
--
gunnar martin aronsson, nov. 2008.
--
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar